Boycott China

I've been watching the climate conference in Copenhagen. It is flagrantly obvious China are not interested in taking any responsibility for our Earth and our survival. There is only one way, and one way only, to put pressure on China - boycott their products.

I am not going to buy any more products made in China until they change their ways. Silly? Perhaps, perhaps not.

Kvinnor

Jag har en vän. Hon heter Helene. Hon har fyra barn och är ensamstående. Två är numera i vuxen ålder och två runt tio eller så. Helene har varit en av mina hjältar under lång tid. Att vara ensamstående mamma till fyra barn är svårt att föreställa sig som man. Att lyckas uppfostra fyra barn på egen hand är ett konststycke som är svårt att föreställa sig som man. Hennes barn är nämligen jättefina. Jag har träffat de allihop. Vissa föräldrar lyckas inte ens med ett barn. Och då är de två som tar hand om barnet.

Jag känner en annan kvinna. Hon heter Heather. Hon har tre barn. Hennes liv har varit minst sagt ett helvete. Men hennes barn är fina och hon har kämpat som ett djur för att få allt att gå ihop. Hon är en annan av mina hjältar.

Jag lyssnade på ett radioprogram för ett tag sedan. Det var fyra mammor som samtalade. En sade:

”Mamman är alltid den som får ta skiten. Hon stannar alltid kvar. Barnen vet att en mamma aldrig överger. Pappor är borta så mycket att barnen är tacksamma för det lilla de får av pappan. Pappan får man inte störa eller skrämma. Då kanske han överger barnen för alltid. Så mammans lön för sin lojalitet, omtanke och kärlek är att hon får vara soptunnan.”

Vi lever i ett så kallat jämställt land. Ett jämställt land där kvinnor fortfarande blir diskriminerade dagligen. Lika lön och sånt är det väl inte ens värt att nämna. Inte heller att typiska ”kvinnoyrken” är lägre betalda än typiska ”mansyrken”.

När man går och handlar, kvinna och man, spelar det ingen roll om det är kvinnan som inldeder förhandlingar med försäljaren. Försäljaren vänder sig förr eller senare till mannen för att avsluta affären. Jag har själv upplevt det ett otal gånger och skakat på huvudet: Titta inte på mig, det är henne du ska prata med.

Kvinnor föder barn. De har menstruation. När de föder får de bristningar lite här och var. De genomgår klimakteriet. Män rakar sig. Stackars män.

I USA är en ensamstående mamma över trettio lika attraktiv på relationsmarknaden som den där mögliga saken längst bak i kylskåpet man vet man borde slänga, men tycker är för äcklig att både se på och än mindre att vidröra, så man väntar ett tag till.

På västafrikas sydkust finns det ett folk som styrs av kvinnor. Deras språk har inget ord för krig. Det säger allt som behöver sägas om kvinnor. Och män.

Män är egentligen inte värda kvinnors kärlek. Män våldtar, mördar och skövlar. Kvinnor älskar, uppfostrar och vårdar.

Kvinnor är värda all respekt. Jag älskar kvinnor. För att de finns och för att de orkar med oss män. Tack.

Grönare gräs

"Så du tycker inte att gräset är grönare på andra sidan?"
"Rötterna är likadana överallt. Det beror på hur mycket man vattnar."

Chips är nyttigt!

Hört på TV:

"Chips från OLW.
Nu med solrosolja!
Bättre för smaken och bättre för dig!"

Där hör ni. Nu är det bara att fullkomligt vräka i sig chips.
Undrar vad OLW betalade reklambyrån för den idén? Och what's next?

"Rösta på Berra Bilhandlare till kommunfullmäktige.
En politiker du kan lita på!"

- Men älskling, de sade på TV att Berra är en man att lita på och att chips är nyttigt. De ljuger väl inte på TV?

Varför inte?

I början på nittiotalet bodde jag i Stockholm. Det var ett evigt flyttande hela tiden. Jag var på plats två miljoner trehundra tusen niohundra trettiosju i bostadskön så det var andrahand som gällde. En del förstahandsägare var reko och tog bara ut den egentliga hyran, en del var inte fullt lika reko.

Drottningholmsvägen på Kungsholmen var sista anhalten för mig innan jag flyttade till USA för att studera. Katarina hette den stolta innehavaren av förstahandskontraktet. Om jag inte minns fel kostade lägenheten 2.300 kronor per månad. Jag betalade 3.900.

»Jag vill behålla lägenheten om något skulle gå snett mellan mig och min kille« var Katarinas förklaring till att hon inte sade upp lägenheten. Någon förklaring till att hon tog ut en ockerhyra hade hon dock inte. Eftersom prospektet att få en lägenhet genom bostadsförmedlingen var mindre än att hitta en bensinsnål bil i USA, var det bara att betala och mumla något om att man förstår, serverat med ett dumstrutleende på läpparna.

Jag kom att tänka på ovanstående episod när Herr Bevandrad föreslog följande lösning på fastighets- och bankeländet för någon vecka sedan. Vi var båda inbjudna till en vän jag inte sett på närmare tjugo år för lite mat och samtal i glada vänners lag. Vännen är gift, har två jättefina pojkar och en lägenhet som kostar mer än ett arm och ett ben i månaden. Eftersom både Herr Bevandrad och jag är lite lagom tillrättalagda i våra tankesätt undrade vi naturligtvis varför Herr Gammal Vän och Fru Gammal Väns Maka inte köpt ett hus. Det måste väl vara bättre att betala pengar till sig själv än till en fastighetsägare?

Herr Gammal Vän förklarade att det inte blivit så av olika anledningar och samtalet gled in på fastighetspriser och den rådande ekonomiska krisen. Herr Bevandrad föreslog följande - om jag inte minns det hela tokigt, vilket naturligtvis inte är helt uteslutet nu när man börjar bli för gammal för sitt eget bästa:

– Om staten, dvs. skattebetalarna, ska betala för bankernas oansvariga lånande, borde bankerna ta sitt ansvar och vägra topplåna hus. Tillyttermeravisso borde husköpare vägra betala mer än det egentliga värdet för huset.

Samtalet avstannade tvärt. Den vansinniga tanken ekade i rummet. Hjärnor gick på högvarv. Priset på te i Kina rakade i höjden. Flyttfåglar trodde det var sommar och började flyga söderut mitt i smällkalla vintern. Matadorerna i Madrid sänkte sina röda skynken. Misstroget log jag:

– Du är ju helt snurrig i frontalloben. Vacker tanke, men det skulle aldrig fungera.

Man heter ju inte Herr Jante för intet.

– Varför inte, svarade snurrloben? Rosa Parks var bara en person hon med. Rosa Parks nämnde han naturligvis inte, så förmäten är inte den gode Herr Bevandrad. Men, det låter rätt finurligt, så jag låter det vara kvar.

Vi skrattade med upprymd förskräckelse åt Herr Bevandrads idé. Fast innerst inne tänkte vi nog alla som han: Varför inte?

När vi var på hemväg uppmanade jag Herr Bevandrad att skriva om den vansinniga idén på sin blogg. Han svarade att han skulle fundera på det. Idag tyckte jag att han funderat länge nog och tog saken i egna händer. Han har gett mig klartecken att skriva om hans copyrightade idé så jag behöver inte betala royalties.

Smaka på det.

Banker uppträder ansvarsfullt. Husköpare vägrar betala mer än det egentliga värdet.

Fullkomligt underbart vansinnig tanke. Varför inte?

Herr Jante är stresstålig

Fick ett mail idag. Från en jobbsökarsajt. Jo, man är ju arbetslös i dessa krisens dagar. Många som är det. Vi får hoppas att Obama får lite fart på den amerikanska ekonomin så att Swedbank et al kan börja pytsa ut topplån till husköparna, så vi får lite fart på ekonomin igen.

Ett smakprov från mailet:

VINNAREGENSKAPERNA

Jobb24 har tittat på alla annonser som ligger hos oss och vilka egenskaper som företagen efterfrågar. Bland 8.000 annonser så visade sig att stresstålig är en egenskap som är bland de mest förekommande.

Så om du är stesstålig så har du en bra chans att få ett nytt jobb.

Top 3 bland efterfrågade egenskaper i undersökningen var:

1. strukturerad
   
2. stresstålig
   
3. självgående
   

Eftersom jag varken är stresstålig eller särskilt ödmjuk, kunde jag inte motstå att skicka ett svar till utsändaren av massmailet.

Stresstålighet är en myt.

http://hundblues.blogspot.com/2008/02/skes-stresstlig-och-frndringsbengen.html

"Att i en platsannons skriva att man söker stresståliga och förändringsbenägna personer är det egentligen detsamma som att skriva att man söker lobotomerade personer. Personer som inte har någon koppling mellan pannloben och resten av hjärnan. Sådana människor blir inte stressade."

Svaret jag fick:

I undersökningen framkommer det inte hur många annonser som skrivit både förändringsbenägna och stresståliga, så det vågar jag inte svara på tyvärr. Det var en intressant länk du skickade och jag tror själv mycket på det där med motion också.

Så jag skrev:

Hej Xxxx.

Jag inbillar mig att en arbetsgivare som söker stresståliga människor är en dålig arbetsgivare som bränner ut sina anställda och sedan letar efter nya anställda. Om de får den kompetens de söker vid start eller med liten investering, är det en god affär att skaffa nya efterhand man bränner ut de. Stresstålighet är en typisk amerikansk egenskap (har bott i USA i åtta år). Det är ett sätt att sätta press på anställda redan från början. Eftersom ingen anställningstrygghet existerar i USA vet den anställde att de kan få sparken om chefen vaknar på fel sida. Stresstålighet är, enligt mig, bara ytterligare ett sätt att amerikanisera den svenska arbetsmarknaden. Vad tror du?

Vi får se om jag får något svar på det mailet. Han kanske tror att jag är kommunist och rapporterar mig till Homeland Security eller FRA som det heter på svenska.

Jag höll på att garva på mig när jag fick mailet.
- Stresstålig? Jovisst, f*n är jag det. Stryktålig, försvarsobenägen och svårt att sätta gränser med. Dessutom har jag extrem social kompetens. Jag är en fullkomlig kameleont när det gäller social interaktion. Människor älskar mig. I väldigt små doser.

Jag är precis vad du vill, så länge jag får jobbet, så jag kan betala min mobilräkning! Hallå. Hallå?