torsdag 12 mars 2009

Varför inte?

I början på nittiotalet bodde jag i Stockholm. Det var ett evigt flyttande hela tiden. Jag var på plats två miljoner trehundra tusen niohundra trettiosju i bostadskön så det var andrahand som gällde. En del förstahandsägare var reko och tog bara ut den egentliga hyran, en del var inte fullt lika reko.

Drottningholmsvägen på Kungsholmen var sista anhalten för mig innan jag flyttade till USA för att studera. Katarina hette den stolta innehavaren av förstahandskontraktet. Om jag inte minns fel kostade lägenheten 2.300 kronor per månad. Jag betalade 3.900.

»Jag vill behålla lägenheten om något skulle gå snett mellan mig och min kille« var Katarinas förklaring till att hon inte sade upp lägenheten. Någon förklaring till att hon tog ut en ockerhyra hade hon dock inte. Eftersom prospektet att få en lägenhet genom bostadsförmedlingen var mindre än att hitta en bensinsnål bil i USA, var det bara att betala och mumla något om att man förstår, serverat med ett dumstrutleende på läpparna.

Jag kom att tänka på ovanstående episod när Herr Bevandrad föreslog följande lösning på fastighets- och bankeländet för någon vecka sedan. Vi var båda inbjudna till en vän jag inte sett på närmare tjugo år för lite mat och samtal i glada vänners lag. Vännen är gift, har två jättefina pojkar och en lägenhet som kostar mer än ett arm och ett ben i månaden. Eftersom både Herr Bevandrad och jag är lite lagom tillrättalagda i våra tankesätt undrade vi naturligtvis varför Herr Gammal Vän och Fru Gammal Väns Maka inte köpt ett hus. Det måste väl vara bättre att betala pengar till sig själv än till en fastighetsägare?

Herr Gammal Vän förklarade att det inte blivit så av olika anledningar och samtalet gled in på fastighetspriser och den rådande ekonomiska krisen. Herr Bevandrad föreslog följande - om jag inte minns det hela tokigt, vilket naturligtvis inte är helt uteslutet nu när man börjar bli för gammal för sitt eget bästa:

– Om staten, dvs. skattebetalarna, ska betala för bankernas oansvariga lånande, borde bankerna ta sitt ansvar och vägra topplåna hus. Tillyttermeravisso borde husköpare vägra betala mer än det egentliga värdet för huset.

Samtalet avstannade tvärt. Den vansinniga tanken ekade i rummet. Hjärnor gick på högvarv. Priset på te i Kina rakade i höjden. Flyttfåglar trodde det var sommar och började flyga söderut mitt i smällkalla vintern. Matadorerna i Madrid sänkte sina röda skynken. Misstroget log jag:

Du är ju helt snurrig i frontalloben. Vacker tanke, men det skulle aldrig fungera.

Rosa ParksMan heter ju inte Herr Jante för intet.

Varför inte, svarade snurrloben? Rosa Parks var bara en person hon med. Rosa Parks nämnde han naturligvis inte, så förmäten är inte den gode Herr Bevandrad. Men, det låter rätt finurligt, så jag låter det vara kvar.

Vi skrattade med upprymd förskräckelse åt Herr Bevandrads idé. Fast innerst inne tänkte vi nog alla som han: Varför inte?

När vi var på hemväg uppmanade jag Herr Bevandrad att skriva om den vansinniga idén på sin blogg. Han svarade att han skulle fundera på det. Idag tyckte jag att han funderat länge nog och tog saken i egna händer. Han har gett mig klartecken att skriva om hans copyrightade idé så jag behöver inte betala royalties.

Smaka på det.

Banker uppträder ansvarsfullt. Husköpare vägrar betala mer än det egentliga värdet.

Fullkomligt underbart vansinnig tanke. Varför inte?

onsdag 11 mars 2009

Herr Jante är stresstålig

Fick ett mail idag. Från en jobbsökarsajt. Jo, man är ju arbetslös i dessa krisens dagar. Många som är det. Vi får hoppas att Obama får lite fart på den amerikanska ekonomin så att Swedbank et al kan börja pytsa ut topplån till husköparna, så vi får lite fart på ekonomin igen.

Ett smakprov från mailet:
VINNAREGENSKAPERNA

Jobb24 har tittat på alla annonser som ligger hos oss och vilka egenskaper som företagen efterfrågar. Bland 8.000 annonser så visade sig att stresstålig är en egenskap som är bland de mest förekommande.

Så om du är stesstålig så har du en bra chans att få ett nytt jobb.

Top 3 bland efterfrågade egenskaper i undersökningen var:

  1. strukturerad
  2. stresstålig
  3. självgående
Eftersom jag varken är stresstålig eller särskilt ödmjuk, kunde jag inte motstå att skicka ett svar till utsändaren av massmailet.
Stresstålighet är en myt.

http://hundblues.blogspot.com/2008/02/skes-stresstlig-och-frndringsbengen.html

"Att i en platsannons skriva att man söker stresståliga och förändringsbenägna personer är det egentligen detsamma som att skriva att man söker lobotomerade personer. Personer som inte har någon koppling mellan pannloben och resten av hjärnan. Sådana människor blir inte stressade."
Svaret jag fick:
I undersökningen framkommer det inte hur många annonser som skrivit både förändringsbenägna och stresståliga, så det vågar jag inte svara på tyvärr. Det var en intressant länk du skickade och jag tror själv mycket på det där med motion också.

Så jag skrev:

Hej Xxxx.

Jag inbillar mig att en arbetsgivare som söker stresståliga människor är en dålig arbetsgivare som bränner ut sina anställda och sedan letar efter nya anställda. Om de får den kompetens de söker vid start eller med liten investering, är det en god affär att skaffa nya efterhand man bränner ut de. Stresstålighet är en typisk amerikansk egenskap (har bott i USA i åtta år). Det är ett sätt att sätta press på anställda redan från början. Eftersom ingen anställningstrygghet existerar i USA vet den anställde att de kan få sparken om chefen vaknar på fel sida. Stresstålighet är, enligt mig, bara ytterligare ett sätt att amerikanisera den svenska arbetsmarknaden. Vad tror du?

Vi får se om jag får något svar på det mailet. Han kanske tror att jag är kommunist och rapporterar mig till Homeland Security eller FRA som det heter på svenska.

Jag höll på att garva på mig när jag fick mailet.
- Stresstålig? Jovisst, f*n är jag det. Stryktålig, försvarsobenägen och svårt att sätta gränser med. Dessutom har jag extrem social kompetens. Jag är en fullkomlig kameleont när det gäller social interaktion. Människor älskar mig. I väldigt små doser.

Jag är precis vad du vill, så länge jag får jobbet, så jag kan betala min mobilräkning! Hallå. Hallå?